För att se sina barn "hitta" gåvor som ger dom tillfredsställelse, glädje och "mening" i livet är naturligtvis lika givande för en mor som det är för "barnen".
Att höra glädjen och stoltheten i deras röster, att höra ett, " jag kan, eller hur, kan jag?!!!" Mamma titta, är det bra, är det okej?? Vilken lycka!!
Det spelar ingen roll om dom är 1 år eller 100 år, önskan att dom ska hitta "det" i livet är lika hett så länge en mor lever och lika viktigt är det att få bekräftelse för "barnet"så länge mor finns...t.om efter det.:)
Och själv känna igen den lite osäkra lyckokänslan av att ha skapat nåt från hjärtat, från det innersta och önskan att få en bekräftelse från nån annan att det är okej, att det är godkänt och kanske till och med ger nån annan någonting positivt.
Vad jag snackar om?? Konst och kreativitet så klart!!
Jag antar att jag hade varit lika stolt och lycklig om dom t.ex hade varit kirurger och räddat livet på människor, eller advokater och lyckats rädda oskyldiga människor från straff, eller skyldiga fått sitt rättmätiga straff.
Säkert hade modershjärtat klappat lika stolt och lyckligt vad än dom hittat för vägar här i livet.
Men eftersom jag så väl känner igen lyckokänslan av det kreativa i skapandet, vad det än är, så förstår jag och gläds desto mera förståss.
För mej är det "att lyckas" när man hittat nåt, om så bara en liten grej, som ger lycka och glädje i själva skapandet och sen vara nöjd och stolt över resultatet. Om andra också är nöjda sen är ju ett stort plus i kanten. Inte bara för att man får en bekräftelse att det duger, jag tror det är den mindre viktigare delen av det hela. Det som känns allra bäst när man får uppskattning från andra är känslan av att man kan GE nåt till nån annan, man ger skönhet, njutning och glädje och det är väl just det som är den största lyckan som kommer från skapandet förutom den enorma glädjen och lyckan det ger en själv.
Jag tror, eller åtminstone gäller det mej själv, att fast man har ett mindre roligt jobb, tråkiga vardagssysslor, dåligt väder eller vad det än månne vara som inte känns helt wohooo, så ger skapandet en sporre som man ser fram emot, en glädje som får alla mindre roliga situationer i livet att inte kännas lika svåra, tråkiga och hopplösa.
Jag behöver inte bli nån van Gogh eller Rembrandt, jag behöver inte synas i tidningar eller få diplom. Det är helt oväsentligt.
Det enda som betyder nåt är att det ger mej livsglädje och tillfredställelse och förhoppningsvis ger en eller flera människor glädje och njutning. It´s enough!!
Det är den gåvan mina flickor hittat och visat mej dom senaste två dagarna.
Lina satt igår och grunnade och funderade,,,hmmm..jag önskar och vill ha en hobby..hmm...kanske måla eller nåt..Okej, sa jag, hur tänker du, vad känns bra, vilken teknik tycker du om? Akvarell, olja, akryl?? Vi diskuterade en stund och jag plockade fram mina akrylfärger och penslar och sa okej, du kan ju börja med att testa och känna efter på ett vanligt papper, sen har jag en pannå här du kan ta sen och måla en "riktig" tavla.
Sagt och gjort, Lina tog grejorna med sej och sen hörde jag inte ett knäpp från övre våningen på flera timmar....:)))
Ner kom hon med världens konstverk, gjord på ett vanligt A-4 kopieringspapper!!:))) Häääftigt!! Och så grymt härligt!!:)))
Idag ringde Ica från jobbet på Kummelgrund och jag hörde direkt på hennes röst att hon var nöjd och tillfredställd med det hon gjort. I det här fallet, dukningen och "framförandet" av dukningen, som ju är en konst i sej själv!
Att se möjligheter i det lilla,,, grässtrån, vilda blommor, vikning av servetter, färger som harmoniserar. Inlevelsen i känslan det ska ha hos gästerna. Ska det vara häftigt, uppiggande eller ska det vara lugnt, harmoniskt och ge en relaxkänska. Organisera och få fram både det sköna visuella, en enkel lyxighet i havsmiljö och på samma gång få allt runt om att funka och flyta både för personal och gäster.
Att lyckas i allt detta är sannerligen en konst som fodrar sitt engagemang och glädje i det man skapar och gör. I den delen har hon också kommit "sitt rätta jag" på spåret. En baddare på organisation och att kunna både känna av miljön och möjligheterna och dessutom skapa en oas av "ingenting" eller med små medel.
Fick en mms-bild av henne på telefon, men tyvärr har jag ingen "koppling" från telefon till dator och dessutom var det dålig bildkvalite så jag kan inte visa den, hoppas det kommer tillfälle att visa nåt liknande sen.
Men det lilla jag såg på bilden och det jag sen la till i min hjärna var just det, ett konstverk!!! Ljuvligt, harmoniskt, lyxigt och avkopplande men inte överdrivet. Bara rätt!! Precis som det är meningen att vara!:)))
Ett ställe jag gärna skulle åka till, sätta mej ner och njuta av dukning, konstverket i uppförandet av helheten, miljön, havet, naturen och maten som också lär vara en njutning både för öga och gom:)
Så mamma är glad, nöjd och väldigt stolt över sina älskade flickor som sakta men säkert hittar "sitt" i livet. Vad kan annars kännas bättre i ett modershjärta!?!?!
Här Linas första konstverk som mamma fick:) För ett konstverk gäller väl att var och en gör sina egna tolkningar, men Linas känsla och tanke var att visa att vissa människor bär en mask och inte vågar visa sitt rätta jag, vissa är som dom är, men över dom alla lyser iallafall samma sol och möjlighet att bli lyckliga....cirklarna i en vacker blomma symboliserar allt det som är stabilt, som hela tiden finns runt människor och som inte bryts. Familj, släkt, riktiga vänner, relationer som aldrig blir dåliga eller bryts.
Visst härligt!?!!!
Återstår att hitta en ram och sin rätta plats!
Så det blev endast en bild av själva Ica från Kummelgrund, den dagen vi var på besök men tyvärr kunde vi inte gå in då....men hon ser väl rätt nöjd och glad ut, eller hur??:))) Får hoppas vi slipper in nån dag och får kort från dukning och miljön:)
Och så ett kort från naturens konstverk,,,ett ogräs i all sin skönhet:)
EN SKÖN HELG ÖNSKAR JAG ALLA!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar